Debattartikel i GP (publicerad 9:e september 225) inför tidigare marsch.
Denna debattartikel publicerades av Göteborgs-Posten den 9:e september 2025. den 13 september samma år. Artikeln skrevs som ett samarbete inom gruppen för denna tidigare marsch för att uppmärksamma att det då var exakt ett år kvar till valet. Artikeln är en kraftfull kritik av regeringens ineffektiva klimatpolitik under mandatperioden och ett upprop om att göra valet 2026 till ett klimatval.
”Regeringen har tvättat håret med andras dricksvatten och ryckt på axlarna”
Tänk dig att ni är på torpet. Det är en torr sommar och ont om vatten. Vattenbristen är sådan att ni kanske egentligen skulle behöva åka hem, men det kommer äntligen några riktigt vackra sensommardagar och ni vill gärna stanna en sista helg. Ni kommer därför överens om att spara på vattnet. För att få dricksvattnet att räcka bestämmer ni att bara spola efter nummer två och avstå dusch. Nästa morgon är vattnet likförbannat slut i kranen. Din systerdotter rycker på axlarna och säger att i lätt ton hon var tvungen att duscha och tvätta håret igår kväll, hon kom på att det "kändes ofräscht annars, so sue me". Det är bara att packa bilen.
Vi ser vanligtvis inte med blida ögon på den som vaskar det andra ansträngt sig för att spara. Men det är ganska exakt vad svenska regeringen, med en leende Pourmokhtari som frontfigur, gjort under innevarande mandatperiod. Det handlar inte om lätt sänkta ambitioner, eller en långsammare takt i utsläppsminskningen jämfört med tidigare. Det handlar inte heller om beklagliga felkalkyler. Imponerande dåligt.
Nej, sittande regering har lyckats med konststycket att öka utsläppen växthusgaser – under förra året med sju procent – och fjärma oss från klimatmålen och att göra detta under en period av närmast stagnerad ekonomisk aktivitet (alltså: under en period när utsläppsreduktion är som lättast att uppnå). Det är nästan imponerande dåligt.
Skrämmande nog har därtill upptaget av växthusgaser i svensk skog och mark närapå halverats senaste dryga decenniet, främst beroende på ökad skogsavverkning, något som regeringen också påskyndar med alla medel, allt döme av Skogsutredningens slutbetänkande som överlämnades till regeringen härom veckan. Siffran om sju procents ökade utsläpp kommer ur Klimatpolitiska rådets senaste rapport. När den skulle överräckas till regeringen var klimatministern – tyvärr, tyvärr – upptagen med något viktigare och valde att inte ens närvara.
En ovanligt stor och välgenomförd global opinionsstudie (Andre et al. 2024) visade inte bara att 89 procent av den globala befolkningen vill se en mer kraftfull klimatpolitik, vilket möjligen kan betyda lite vadsomhelst, utan också att hela 69 procent faktiskt är beredda att avstå en liten del av sin inkomst för att bekämpa klimatförändringarna.
Regeringen har sorglöst skickat utsläppsminskningen in i en suddig framtid, till framtida regeringar och våra barn och barnbarn, vilkas försakelser då blir mångdubbelt större än om ansträngningarna fördelats jämnare över tiden.
Kina, har vi fått lära oss, är en riktig klimatbov. Det stämmer. Kina är världens största utsläppare i absoluta tal och bygger fortfarande kolkraftverk. "Titta på Kina" har blivit det främsta slagträet i debatten för de som menar att det inte är någon idé att bedriva omställningspolitik i ett litet land som Sverige. Men om vi tar dem på orden och tittar på Kina upptäcker vi att denna skurkstat, till skillnad från Sverige, faktiskt tycks ha minskat sina utsläpp litegrann, och det finns tecken på att landet kommit förbi sitt utsläppsmaximum tidigare än beräknat.
Innevarande mandatperiod kan inte beskrivas som något annat än en vaskad mandatperiod ur klimathänseende. Hela fyra vaskade år, detta i ett läge där 1,5-gradersmålet överskrids i skrivande stund, där nya oroväckande beräkningar varslar att risken för störning av Golfströmmen är betydligt högre än någon hittills förstått och där Sydeuropa knäar under alltmer utdragna brandsäsonger som slukar medeltidskloster och charterhotell lika. Måste bort.
Nej, regeringen har inte gjort en felkalkyl eller haft otur. Regeringen har, så att säga, tvättat håret med andras dricksvatten och ryckt på axlarna. Regeringen har sorglöst skickat utsläppsminskningen in i en suddig framtid, till framtida regeringar och våra barn och barnbarn, vilkas försakelser då blir mångdubbelt större än om ansträngningarna fördelats jämnare över tiden. Att kalla den förda politiken för en form av framtidssabotage är överhuvudtaget inte en överdrift.
Fyra vaskade år är illa nog. Sabotörerna måste bort och valet 2026 måste bli ett klimatval. I dag, lördagen den 13 september bjuder vi in till en demonstration emot framtidsvaskandet och fossilberoendet. Detta blir startskottet för ett år av kampanj och samling till en väldig klimatmarsch på dagen en vecka före valet. Då ska de 89 tysta procenten höja en klar och tydlig röst som hörs ända in i teves debattstudio. Ringa in söndagen den 6 september 2026 i kalendern redan nu.
—